Funderingar en fredag kväll!!
Kan man njuta av att vara ensam? Ja, vissa kan och vissa kan inte. Vad, eller vilket är det som gör skillnad? Jag njuter i fulla fall av att spendera en fredagskväll ensam i soffan, avnjuta ett glas vin och en hel soffa för mig själv. Medan vissa av mina väninnor får panik enbart av att höra att vara ensam.
För de som kommer ihåg så har jag haft karl, men han är sedan länge ute ut mitt liv. Den enda mannen jag nu har är Sebastian, om man nu kan kalla honom för man, förlåt Sebastian, du är ingen man, kommer aldrig att bli eller vill ens vara det egentligen. Men saknar det inte heller. Skrämmande?? Nä inte alls, jag stor trivs!
Men varför gillar jag det, och andra inte? Är vi olika i livet? Eller har vissa av oss hittat oss själva? Ja jag vet inte, men trivs som fisken i vattnet med att vara i min situation. Är det för att jag hittat mig själv som jag kan vara ensam och trivs med det? Vet inte, men så kan det kanske vara.
Så mitt i nuet, en fredag kväll, själv och njutandes, totalt i nuet. Drickandes ett gott rödvin, sakta avnjuts och mår prima. Kommer på en sak, som man utan att skämmas kan göra, att sitta och småfisa, utan att någon komenterar. Det är i alla fall ett av mina skäl, att jag faktiskt trivs med att bara vara jag :)
Funderar allvarligt på att skaffa ny soffa, denna hittar man på http://www.trademax.seNäää, nu är jag nog blond!!
Ledsen alla blondiner, inget illa menat. Men har nog själv varit lite "blond", och nu syftar jag inte på hårfärgen utan på inte allt för klipsk.
Ni kommer kanske ihåg min kommentar ang PRO användare. Trodde att det syftades på Pensionärernas Riksorganisation, och i dag gick ljuset upp. Det syftar på att man kan bli proffs bloggare. Så nu är det bara o vänta o se om en annan ska bli proffs? För PROare tänker jag inte bli på ett tag!
Ni kommer kanske ihåg min kommentar ang PRO användare. Trodde att det syftades på Pensionärernas Riksorganisation, och i dag gick ljuset upp. Det syftar på att man kan bli proffs bloggare. Så nu är det bara o vänta o se om en annan ska bli proffs? För PROare tänker jag inte bli på ett tag!
Nu jeklar!!
Vet inte om man börjar bli gammal o förståndig, men jag har faktiskt tagit tag i min träning nu. Började i går, imponerande eller hur? Är bara så att det går inte längre, och min väninna Sebastian har insett det längre än mig. Påpekat åtskilliga gånger -meeen den där rumpan måste du göra något åt. Eller när jag bad honom att hjälpa mig bära, -jaha!!! å så skrattande han -vilket av dina handtag ska jag hålla i? och så nöp han mig lite lätt i en av mina "love handels".
I går ringde telefonen på jobbet, jag svarade o i andra änden hör jag Sebastians upphetsade stämma.
-Noooo return, babie. Nu ska du jobba bort all extra dövikt du släpar på, nu är det dags att skaka rumpa.
-stopp och belägg, vad är det du säger? snäser jag till. Vad då dövikt? Hur kan han vara så blind, jag har väl för sjutton inga extra kilon? Jaja att vissa plagg inte längre passar hör ju bara till åldern. Men de jag köp på sista tiden passar perfekt, inga problem där inte.
-du hinner hem och hämta träningskläderna, jag hämtar dig vid kvart över, bye bye love!! Åh så slänger han på luren i örat på mig, hinner bara protestera halvdant, och inser att Sebastian definitivt inte hört mig, och kommer inte heller på något sätt acceptera ett nej.
Efter jobbet åker jag hem, försöker leta fram tränings kläderna och inser att jag får träna i mjukisbyxorna jag hade på mig i går kväll, stoppar dem lagomt i väskan när det ringer på dörren. Öppnar och där står Sebastian, hoppar, ivrig som ett barn på julafton. Sebastian, till skillnad från mig, är som en vältränad fura. Dels gjorde hans förälskelse till Tony Irving att han åkte på alla tänkbara kurser Tony hade. Plus att han älskar att röra sig, så han har gjort allt från aerobic till Zumba, stepp up till spinning. Inte en enda gång har han lyckats få mig med, nu kanske det är en kommande ålders krisen som gör att jag känner att det är dags, eller är det att jag har blivit lite mer förståndig o inser att man kan inte leva som jag gjort.
I går ringde telefonen på jobbet, jag svarade o i andra änden hör jag Sebastians upphetsade stämma.
-Noooo return, babie. Nu ska du jobba bort all extra dövikt du släpar på, nu är det dags att skaka rumpa.
-stopp och belägg, vad är det du säger? snäser jag till. Vad då dövikt? Hur kan han vara så blind, jag har väl för sjutton inga extra kilon? Jaja att vissa plagg inte längre passar hör ju bara till åldern. Men de jag köp på sista tiden passar perfekt, inga problem där inte.
-du hinner hem och hämta träningskläderna, jag hämtar dig vid kvart över, bye bye love!! Åh så slänger han på luren i örat på mig, hinner bara protestera halvdant, och inser att Sebastian definitivt inte hört mig, och kommer inte heller på något sätt acceptera ett nej.
Efter jobbet åker jag hem, försöker leta fram tränings kläderna och inser att jag får träna i mjukisbyxorna jag hade på mig i går kväll, stoppar dem lagomt i väskan när det ringer på dörren. Öppnar och där står Sebastian, hoppar, ivrig som ett barn på julafton. Sebastian, till skillnad från mig, är som en vältränad fura. Dels gjorde hans förälskelse till Tony Irving att han åkte på alla tänkbara kurser Tony hade. Plus att han älskar att röra sig, så han har gjort allt från aerobic till Zumba, stepp up till spinning. Inte en enda gång har han lyckats få mig med, nu kanske det är en kommande ålders krisen som gör att jag känner att det är dags, eller är det att jag har blivit lite mer förståndig o inser att man kan inte leva som jag gjort.
Väl framme går vi in i omklädningsrumen, inte samma även om Sebastian föredragit att vara med mig, inte för alla tjejer utan för att kunna fortsätta att snattra med mig medans vi byter om. Jag slänger på mig kläderna och innser att Sebastian nog har rätt, toppen sitter som ett korvskinn, och byxorna knölar sig både här o där, det enda som sitter bra är skorna, tack och lov för det. Biter ihop o går ut, ser Sebastians roade blick över min gestallt, säger att om han inte håller tyst kommer jag personligen att tysta honom, o lämna lokalen utan att ha tränat alls, han nickar o säger ockey.
Han väljer ut pass han tror kommer passa mig, inte allt för lätt då, utan tänker låta mig svettas lite. Det blir ett pass som är en blandning av rörelse, dans och hög dunkande musik. Ledaren, en snärtig ung tjej, men en kropp som man inte trodde fanns. Inte nog med det, varje rörelse hon gör, varje steg, hopp o spark gör hon med sån energi och sån smidighet så man funderar på om hon är född sån. Hälsar oss alla välkomna, några hon känner igen sedan tidigare och några nya ansikten, däribland jag. Hon hoppas att vi kommer att tycka att det är kul, och säger att nu kommer vi få uppleva en resa, detta är riktat mot oss nybörjare, en resa mot nya tider om att må bättre och orka mer.
Vi värmer upp, väldigt passande med tanke på denna kropp som inte har gjort speciellt mycket av detta innan, och hoppas att jag inte kommer att vara allt för förstörd i morgon. Från upvärmning kör hon på med avanserade rörelser, innser att jag inte hänger med riktigt, men kör på min egen grej. Gör jag bara en bråkdel rätt, så har jag ju i alla fall gjort något rätt. Märker helt plötsligt att det ena byxbenet känns så mycket trängre än det andra, dock så tränger det på lite olika stället, sakta dragandes neråt. Försöker strunta i det o fortsätta, för ju mer jag tänkte på det, så missade jag var tränare försökte få oss att göra. Vi kör på och nu börjar vi få ta i, känner hur svetten rinner och hur pulsen slår. Slänger en blick på Sebastian, och ser hur han göra allt så rätt, allt ser så lätt ut för honom, inte har han heller fått samma färg i ansiktet som mig, ni vet den där högröda flamiga färgen man får efter ett tufft pass. När jag nu sparkar, bender o böjer, så känner jag att trycket från det ena mjukisbyxebenet börjar försvinna. Vid en av dess sparkar, far plötsligt ur mitt byxben, en bulle av något iväg, som skjuten ur en kanon. Jag stannar upp och innser till min fasa att det är de nylonstrumpor o trosor jag hade på mig i går som far genom luften. Kommer på jag drog av mig byxor och allt i går när jag gick till sängs, nylon/troshögen måste ha blivit kvar i det ena benet och det måste ha varit det jag känt. Högröd i ansikter försöker jag finna fatningen igen och säger -allt för att du sa att vi skulle köra hårt Sebastian, men inte att ni skulle träna trosorna av mig.
Nä nu blommar det!!
Kommer in på bloggen, och då står det "Som PRO användare får du tillgång till en snabb summering av din blogg över senaste veckan." Undrar om när man räknas till PRO, eller om blogg.se anser att man nog skulle behöva ansluta sig till dem, eller om det helt enkelt bara är ett allmänt utskick.
Nog om detta, i morse när mina underbart blå slogs upp, strålade solen från en lika blå himmel. Kroppen kändes förvånansvärd pigg o utvilad, kröp ur sängen, nä snarare skuttade gjorde jag nog. Åt en god frukost, läst dagens tidning och tänkte att kanske skulle man försöka sig på att gå en liten prommis innan jobbet. Är ju bättre sent än aldrig att börja motionera, och börjar jag nu så kanske, kanske att man inte behöver införskaffa ett stycke större bikini.
Så sagt och gjort, fritidskläderna på, funderade om man eventuellt skulle fråga om man fick låna med sig en av grannarnas hund. Men lite osäker på om de verkligen skulle uppskatta om jag väckte dem nu, klockan var ju inte så mycket ännu. Skiter i det, men kan ju alltid fråga om jag kan hjälpa dem med hunden någon gång, behöver ju inte informera om att det är för att jag själv behöver röra på mig.
Plockade fram gympaskorna, som tills nu legat längst in i garderoben. Slängde på en tunnare vårjacka, en sån som man även kan ha om man är en ihärdigt duktig motionär. Intalade nog mig om att jag var det förra våren, funkade nog inte då, för jackan är knappt använd. Nu var man redo för att ge sig ut, njuta av vårsolen, av att det faktiskt är riktig varm för den här årstiden. Tar ett djup andetag och öppnar ytterdörren, stannar precis utanför, sätter det djupa andetaget i vrångstrupen, tror att jag håller på att kvävas, hostar o harklar och inser att med våren, solen och allt annat härligt så kommer också den tid när bönderna gödslar!! På något lustigt sätt förvandlades denna underbara idyll, till en stinkande oas. Fanns nu två alternativ, bita ihop eller gå tillbaka in. Jag valde faktiskt att bita ihop, och tack och lov man vänjer sig, efter en stund kändes doften inte allt för jäklig och jag fick en ganska skön morgonstund, mitt i nuet, i våren, trots en doft jag gärna hade varit utan.
Nog om detta, i morse när mina underbart blå slogs upp, strålade solen från en lika blå himmel. Kroppen kändes förvånansvärd pigg o utvilad, kröp ur sängen, nä snarare skuttade gjorde jag nog. Åt en god frukost, läst dagens tidning och tänkte att kanske skulle man försöka sig på att gå en liten prommis innan jobbet. Är ju bättre sent än aldrig att börja motionera, och börjar jag nu så kanske, kanske att man inte behöver införskaffa ett stycke större bikini.
Så sagt och gjort, fritidskläderna på, funderade om man eventuellt skulle fråga om man fick låna med sig en av grannarnas hund. Men lite osäker på om de verkligen skulle uppskatta om jag väckte dem nu, klockan var ju inte så mycket ännu. Skiter i det, men kan ju alltid fråga om jag kan hjälpa dem med hunden någon gång, behöver ju inte informera om att det är för att jag själv behöver röra på mig.
Plockade fram gympaskorna, som tills nu legat längst in i garderoben. Slängde på en tunnare vårjacka, en sån som man även kan ha om man är en ihärdigt duktig motionär. Intalade nog mig om att jag var det förra våren, funkade nog inte då, för jackan är knappt använd. Nu var man redo för att ge sig ut, njuta av vårsolen, av att det faktiskt är riktig varm för den här årstiden. Tar ett djup andetag och öppnar ytterdörren, stannar precis utanför, sätter det djupa andetaget i vrångstrupen, tror att jag håller på att kvävas, hostar o harklar och inser att med våren, solen och allt annat härligt så kommer också den tid när bönderna gödslar!! På något lustigt sätt förvandlades denna underbara idyll, till en stinkande oas. Fanns nu två alternativ, bita ihop eller gå tillbaka in. Jag valde faktiskt att bita ihop, och tack och lov man vänjer sig, efter en stund kändes doften inte allt för jäklig och jag fick en ganska skön morgonstund, mitt i nuet, i våren, trots en doft jag gärna hade varit utan.
Ja den som redan har, får hela tiden mer!
Har sett alla dessa kändisar, i blogga, i tidningar och på och i diverse medier. Alla dessa som får, detta över ösande av gåvor i olika dess former. Och tyvärr så är vissa av dessa, allt för fina för att ens vilja prova, inte heller bära det de får, ändå vill de alltid ha mer, och allt ska vara gratis.
Logiken går inte ihop, jag som inte har något, som inte har råd eller som inte skulle bli bjuden på någon form av invigning, jag får aldrig något, även om jag skulle vara desto mer uppskattande och garanterat alltid använda det jag fick, till skillnad från de som får men som många gånger är för "fin" för att använda det.
De som redan har allt, får "goodie bags", choklad i alla dess former på bemärkelsedagar, blir inbjuden på alla premiärer osv.
De som har råd, de får mer. Jag som inte har råd får inte ett skit, så alla ni som vill sponsra Marjalee, med glädje tackar jag ja till era erbjuder. Och för en gångs skull, skulle det vara någon som skulle uppskatta det man fick!!
Logiken går inte ihop, jag som inte har något, som inte har råd eller som inte skulle bli bjuden på någon form av invigning, jag får aldrig något, även om jag skulle vara desto mer uppskattande och garanterat alltid använda det jag fick, till skillnad från de som får men som många gånger är för "fin" för att använda det.
De som redan har allt, får "goodie bags", choklad i alla dess former på bemärkelsedagar, blir inbjuden på alla premiärer osv.
De som har råd, de får mer. Jag som inte har råd får inte ett skit, så alla ni som vill sponsra Marjalee, med glädje tackar jag ja till era erbjuder. Och för en gångs skull, skulle det vara någon som skulle uppskatta det man fick!!
Dessa underbara godsakerna, som inte har något mer texten att göra, kan man hitta hos http://www.chokladbutiken.net/
Never to late, I´m back!!!
Ja, som ni ser. I am back.
Ja, vet inte om det är någon tapper som försökt hålla intresset upp för min Blogg. Har varit "borta" från bloggandet sedan Januari, av diverse personliga skäl. Känner nu att jag är tillbaka, kliar riktigt i fingrarna att berätta om min vardag igen.
Så häng kvar, och jag ska så gott jag kan försöka att förgylla er vardag lite......*ler
Så häng kvar, och jag ska så gott jag kan försöka att förgylla er vardag lite......*ler
Tjing!
Är jag bara gammal eller? Men hur fn funkar Facebook...
Vet inte om jag börjar bli gammal, men jag fattar inte ett dugg. Har en längre tid haft en Facebook sida, vänner har "addat" mig, som man säger. Jag har accepterat, och vips så är man kompis med hur måga som hellst.
Man får små request, om att gå med i olika "causes". Eller man ska svar på vilken glass man är, tur att det inte rör sig om pinnen för då hade jag nog varit en sån som Magnum innehåller.....*ler. Man ska acceptera, eller så kan man dissa förfrågan. Jag brukar trycka för fullt på Acceptera och så vidare, till en gräns när det blir jobbigt, och då går jag tillbaka till Startsidan. Och hela tiden har jag ingen aning om vad fn jag sysslar med, vet inte om det är rätt.
Pratade med en vännina i går, och hon har helt plösligt oxå blivit med Facebook. Vänninan är livrädd för att dra på sig skit i datorn, kan ju innehålla virus. Tänk er vårt samtal.
-Du, nu har jag fått på min mail att XX vill vara kompis med mig.
-Ja, ha. Men följ länken så kan du bara gå in och acceptera om du vill det.
-Okey.
Men du, om jag nu inte vill acceptera, vad gör jag då? Du vet XX, hon ville lägga till mig. Men jag orkar inte ha henne snokandes på min sida.
Du, hon ligger tydligen redan under mina vänner. Åhhh, hur har non nu hamnat där? Kan hon nu se allt som sägs till min? Och kan hon kolla på alla mina vänner nu?
-Vet inte, men tro inte det.
-Oj, men vad händer nu? Ja ha, men det är ju du som skriver där? Vad är det där, hur gör du?
-Jag chatar med dig. Kolla, hi hi. Skit kul eller hur?
-Ja men, hur gör du?
-Kolla nere på sidan. Där står nog mitt namn, vet inte, men jag klickar bara på ett namn, som står i listan om man är online, och då kan man chata. Lite kul.
-Men, vad skriver du? Ha, ha. Ja det var ju kul.
-Oj, oj. Skit jag har hur många request som bara den. Herre gud, vad hon har varit flitig, vet du att XX har sänt mig minst 10 förfrågningar, kramar, hjärtan och allt vad man kan tänka sig. Herre gud, hon vill "sheepa" mig.
-Vad sa du?
-Ja, det är nåt "får" som man ska acceptera, du vet Sheep, fråga mig inte varför.
-Jag har oxå fått nåt sånt där, vad gör jag?
-Du har ju en knappt, där under. Där står det om du ska ignorera eller acceptera. Tryck bara på acceptera.
-ja ha, och sen då?
-Bara tryck på ja hela tiden.
-Nää vill jag inte, men vad händer? Tänk om man får virus, eller något annan skit.
Och så fortsätter vårt samtal, 2 stycken blinda, som försöler leda varandra i en skog som den ena bara varit i en gång.
Fan, börjar jag bli gammal.....
Man får små request, om att gå med i olika "causes". Eller man ska svar på vilken glass man är, tur att det inte rör sig om pinnen för då hade jag nog varit en sån som Magnum innehåller.....*ler. Man ska acceptera, eller så kan man dissa förfrågan. Jag brukar trycka för fullt på Acceptera och så vidare, till en gräns när det blir jobbigt, och då går jag tillbaka till Startsidan. Och hela tiden har jag ingen aning om vad fn jag sysslar med, vet inte om det är rätt.
Pratade med en vännina i går, och hon har helt plösligt oxå blivit med Facebook. Vänninan är livrädd för att dra på sig skit i datorn, kan ju innehålla virus. Tänk er vårt samtal.
-Du, nu har jag fått på min mail att XX vill vara kompis med mig.
-Ja, ha. Men följ länken så kan du bara gå in och acceptera om du vill det.
-Okey.
Men du, om jag nu inte vill acceptera, vad gör jag då? Du vet XX, hon ville lägga till mig. Men jag orkar inte ha henne snokandes på min sida.
Du, hon ligger tydligen redan under mina vänner. Åhhh, hur har non nu hamnat där? Kan hon nu se allt som sägs till min? Och kan hon kolla på alla mina vänner nu?
-Vet inte, men tro inte det.
-Oj, men vad händer nu? Ja ha, men det är ju du som skriver där? Vad är det där, hur gör du?
-Jag chatar med dig. Kolla, hi hi. Skit kul eller hur?
-Ja men, hur gör du?
-Kolla nere på sidan. Där står nog mitt namn, vet inte, men jag klickar bara på ett namn, som står i listan om man är online, och då kan man chata. Lite kul.
-Men, vad skriver du? Ha, ha. Ja det var ju kul.
-Oj, oj. Skit jag har hur många request som bara den. Herre gud, vad hon har varit flitig, vet du att XX har sänt mig minst 10 förfrågningar, kramar, hjärtan och allt vad man kan tänka sig. Herre gud, hon vill "sheepa" mig.
-Vad sa du?
-Ja, det är nåt "får" som man ska acceptera, du vet Sheep, fråga mig inte varför.
-Jag har oxå fått nåt sånt där, vad gör jag?
-Du har ju en knappt, där under. Där står det om du ska ignorera eller acceptera. Tryck bara på acceptera.
-ja ha, och sen då?
-Bara tryck på ja hela tiden.
-Nää vill jag inte, men vad händer? Tänk om man får virus, eller något annan skit.
Och så fortsätter vårt samtal, 2 stycken blinda, som försöler leda varandra i en skog som den ena bara varit i en gång.
Fan, börjar jag bli gammal.....
Och jag som trodde att jag var snygg *L*
I dag har det varit en slitsam dag... vet knappt var jag skall börja..
I förmiddags så hade jag tid hos frissan och vid ett svagt ögonblick så gav jag henne "fria händer"
Efter ett antal timmar måste jag säga när jag var färdig att : Faaasen va snygger jag blev *S*
När jag ändå var i stan tänkte jag att jag skulle unna mig lite nya kläder nu när jag vart fin i håret.
Stressa hem igen för att handla, förbereda middagen till Börje och upptäcker att jag glömt att köpa bröd till Börjes frukostmackor !!! SHIT, SHIT och Börje som snart skulle komma hem för att äta, packa och iväg igen...
FORT så ringer jag till grannen för att höra om de skall in till stan något , vänta skriker Sussi (grannen) hennes dotter gick precis ut till bilen för att åka in, TUR nog så hade hon inte hunnit iväg...
Sussi kom tillbaka och sa att om jag stack direkt så fick jag åka med ...Ibland skall man ha tur *L*
Jag fixar undan middagen som nu var klar, och formligen kastar mig ut i hallen där jag nästan slår ihjäl mig på alla skor och stövlar, bara för "att byta glödlampa klarar ju vilken brud som helst" var det sista jag hörde Börje säga när jag påpekade att lampjäkeln nu var trasig igen....
Men, men, nu satt jag i bilen med mina nya kläder och mitt fina hår, så jag skall väl inte klaga över en liten lampa.
Jag blir avsläppt utanför ICA, granntjejen åker på sitt ärende för att senare plocka upp mig igen.
Jag skyndar in i affären, känner mig för en gång skull "skitsnygg", nytt från topp till tå..
Jag springer givetvis på en massa bekanta och även min chef. Ser hur samtliga synar mig uppifrån och ner,
även chefen tittar lite väl mycket upp och ner tycker jag..men jag pratar på som om jag inte ser att de synar mig..jag känner ju ännu mer, att fasiken det blev ju riktigt lyckat ändå..
Så efter några varv hamnar jag i kassakön och känner blickar igen från andra kunder. Medan jag står och väntar, kan jag ju inte annat än att le lite för mig själv..det var några år sedan jag blev så betraktad, som sagt var.
När det så var bara 2 kunder kvar framför mig, tittade jag runt lite och av en händelse så tittar jag ner på mina stövlar då jag kände mig lite ojämn !! OCH VAD FÅR JAG SE!!!!!!!!!! JOO I HASTEN, DÄR I MÖRKA HALLEN, HADE JAG TAGIT EN STÖVEL UTAV VARJE OCH LYCKATS FÅ EN SVART HÖGER OCH EN BRUN VÄNSTER!!!!!
Nu bara dööööör jag !!... inte fasen var det så konstigt att folk stirrade !! OCH VAD SKULLE MIN CHEF TRO ???
Om jag bara hade haft byxor hade det inte synts , men idag hade jag ju tunika, leggings och stövlar...FULLT synliga ..
Jag packar ihop mina varor, samtidigt hör jag Lena i kassan fråga om jag precis varit på solarium?? Jag kände allt hur högröd jag var om kinderna efter min fasansfulla upptäckt , jag såg nog ut som en solariekräfta *S*
Fort som bara den ut ur affären, jag kommer INTE att sätt min fot där på ett par veckor och gissa vem jag fick ringa ikväll ?? joo, chefen. Hon måste ju tro att jag är alldeles sinnessjuk som går och handlar i två helt olika och olikfärgade stövlar.....
OCH JAG SOM BARA TRODDE ATT JAG VAR SNYGG .......
I förmiddags så hade jag tid hos frissan och vid ett svagt ögonblick så gav jag henne "fria händer"
Efter ett antal timmar måste jag säga när jag var färdig att : Faaasen va snygger jag blev *S*
När jag ändå var i stan tänkte jag att jag skulle unna mig lite nya kläder nu när jag vart fin i håret.
Stressa hem igen för att handla, förbereda middagen till Börje och upptäcker att jag glömt att köpa bröd till Börjes frukostmackor !!! SHIT, SHIT och Börje som snart skulle komma hem för att äta, packa och iväg igen...
FORT så ringer jag till grannen för att höra om de skall in till stan något , vänta skriker Sussi (grannen) hennes dotter gick precis ut till bilen för att åka in, TUR nog så hade hon inte hunnit iväg...
Sussi kom tillbaka och sa att om jag stack direkt så fick jag åka med ...Ibland skall man ha tur *L*
Jag fixar undan middagen som nu var klar, och formligen kastar mig ut i hallen där jag nästan slår ihjäl mig på alla skor och stövlar, bara för "att byta glödlampa klarar ju vilken brud som helst" var det sista jag hörde Börje säga när jag påpekade att lampjäkeln nu var trasig igen....
Men, men, nu satt jag i bilen med mina nya kläder och mitt fina hår, så jag skall väl inte klaga över en liten lampa.
Jag blir avsläppt utanför ICA, granntjejen åker på sitt ärende för att senare plocka upp mig igen.
Jag skyndar in i affären, känner mig för en gång skull "skitsnygg", nytt från topp till tå..
Jag springer givetvis på en massa bekanta och även min chef. Ser hur samtliga synar mig uppifrån och ner,
även chefen tittar lite väl mycket upp och ner tycker jag..men jag pratar på som om jag inte ser att de synar mig..jag känner ju ännu mer, att fasiken det blev ju riktigt lyckat ändå..
Så efter några varv hamnar jag i kassakön och känner blickar igen från andra kunder. Medan jag står och väntar, kan jag ju inte annat än att le lite för mig själv..det var några år sedan jag blev så betraktad, som sagt var.
När det så var bara 2 kunder kvar framför mig, tittade jag runt lite och av en händelse så tittar jag ner på mina stövlar då jag kände mig lite ojämn !! OCH VAD FÅR JAG SE!!!!!!!!!! JOO I HASTEN, DÄR I MÖRKA HALLEN, HADE JAG TAGIT EN STÖVEL UTAV VARJE OCH LYCKATS FÅ EN SVART HÖGER OCH EN BRUN VÄNSTER!!!!!
Nu bara dööööör jag !!... inte fasen var det så konstigt att folk stirrade !! OCH VAD SKULLE MIN CHEF TRO ???
Om jag bara hade haft byxor hade det inte synts , men idag hade jag ju tunika, leggings och stövlar...FULLT synliga ..
Jag packar ihop mina varor, samtidigt hör jag Lena i kassan fråga om jag precis varit på solarium?? Jag kände allt hur högröd jag var om kinderna efter min fasansfulla upptäckt , jag såg nog ut som en solariekräfta *S*
Fort som bara den ut ur affären, jag kommer INTE att sätt min fot där på ett par veckor och gissa vem jag fick ringa ikväll ?? joo, chefen. Hon måste ju tro att jag är alldeles sinnessjuk som går och handlar i två helt olika och olikfärgade stövlar.....
OCH JAG SOM BARA TRODDE ATT JAG VAR SNYGG .......
Fan vad chict!!
Halleluja, det finns fler bloggar som säger vad de tycker. Inte som de alla de där andra, de som är snorigt rika på sitt bloggande, får var med i program eller de som bara av en händelse har råkat vara i Sturegallerian och Shopat loss för hela vår månads lön precis som om det var grabbens fick peng. Eller de som av en händelse råkar vara på fel plats, och försöker smälta in i och vara som alla andra som råkar bo på den platsen. En sån där, "Men herre gud vad jag råkar känna mig utanför bara för att jag är den jag är", syndromet. Känns så skönt att man kan hitta små glädje spridare i detta virr varr av bloggare. Men det är väl det som gör det så himla kul, ja att mitt i allt så helt plötlsigt så bara finns de där. Så jag säger åter igen "Thank God" för att man kan hitta en sida som Fan vad Chict
Nä nu säger jag åter igen natti, natt i till er alla. I morgon är en ny dag, med frissa stopp, ska ju lägg om nytt tak på skit huset så att säga. Så får vi se om jag kan konkkurera med alla de andra senare......*blink
Nä nu säger jag åter igen natti, natt i till er alla. I morgon är en ny dag, med frissa stopp, ska ju lägg om nytt tak på skit huset så att säga. Så får vi se om jag kan konkkurera med alla de andra senare......*blink
Lipstick Djungle
Oh ye, sägar jag bara. Vilken serie, vilka tittade på den? Snacka om att få fly bort lite. Är väl lite så där som man är, ni vet när man var liten och man ville vara prinsesa och man skulle gifta sig med prinsen. Nu för tiden drömmer små tjejer om att få bli vänderhallåor, programhallåor, super modeller och mega idoler. Men när en annan var liten, när det bara fanns svart vit tv, då kunde vi inte drömma om annat än att få bli prinsesa eller dyligt. Var väl iofs inte fy skäms, men prinsar finns ju inte i överflöd. Och ålderna ska ju gärna oxå passa, för vem vill gå och gifta sig med en gammal en. Då ska det till mycket än bara en underbart liv.........*ler.
Känner nog igen mig lite i alla de 3 tjejerna, och ni nu som är yngre än jag, komentera inte deras ålder som gamla, ni kommer oxå dit en dag.........*muhaa. Är ett som man dock kan vara säker på, ja att vi alla för eller senare hamnar där. I denna serie har vi ju allt, de är 3 snygga tjejer, en singel, en som är gift med barn och en som är gift i ett vansinigt förhållande där hennes man inte ens ser henne. Och vem känner inte igen sig lite till mans? Ja, vem är inte lite singel när man entrar krogens dans golv? Allt för att sedan sätta stopp för att man faktiskt har en gubbe där hemma som väntar. Även om han nu inte ser en som han kanske skulle, eller rättare sagt som man själv vill att de ska se en. Ja som den enda de har ögon för, men hur lätt är det. Klär man upp sig, får man oftast inte en reaktion. Eller om man råkar ha fixat till håret, kan han komma med en kommentar om att -har du förresten tagit in posten. Håret är nog det sista han skulle upptäcka, och att det är nyfixat det vet hans inte ens vad det är.
Fick förresten höra, när jag försökte förföra Börje för 2 veckor sedan, att -Kan du inte vika tvätt någon annanstans. Saken var den att jag planerat allt in i minsta detalj, från att han faktiskt fick en härlig middag med gott vin, hade dessutom slagit till och köpt ett lite dyrare vin, hade nog kunnat duga med en billig flaska Vino Tinto med tankte på hans reaktion. Vidare förflyttade han sig in i tv soffan, där han allt för ofta tillbringar sin lediga tid. Till hans stora glädje var det sport på tv, fråga mig inte vad det var, själv var jag ju i anntågan av att förföra min man på bästa sändnings tid, vilket var mitt stora misstag. Hade införskaffat en litet trevligt, vad vi på min tid kallade raffsätt. Om det nu finns de som inte vet vad det är, kan jag förklara att det är ett minnimalt underklädes sett, innehållande trosa, be-hå och gärna strumpebands hållare. Till detta hade jag oxå ett par silkeslena nylon strumpor.
Tassade upp för trappan, fixade lätt till håret. Ni vet så där extra fluffigt och sexigt som bara långt hår kan var...*ler. På med raffsättet, och fäste de nya strumporna i hållarna. Hade även tagit fram mina gamla lack stillet pumps. Insåg att det var ett tag sedan jag använt dem, när jag höll på att falla huvud stupa ut för trappan enbart för att jag jag inte var van vid att hålla balansen längre. Börje undrar vad jag höll på med, och tyckte att jag kunde försöka att städa lite tystare, han var ju mitt uppe i nått han ville se. Redan här skulle jag ha förstått att det skulle bli katastrof, men hade väl lite svårt att se hans signaler. Staplade mig ner för trappan, så tyst som möjligt, ville ju inte att han skulle upptäcka mig innan min stora överraskning.
Trippade in i vardags rummet, ställde mig framför tv, Börje lutade sig åt höger allt för att kunna se tv istället för att upptäcka hur hans fru såg ut. Sakta började jag att röra mig lite sexigt, släppte ner den ena axel på sillkes mogonrocken som jag hade över min utstyrsell. Börje satt fortfarande lutandes mot höger, och jag blev lite varm i kläderna, slängde iväg morgonrocken. Och då utbrister Börje -Skulle du inte kunna vika tvätt någon annanstan än just här!!! Snacka om att känna att man fått en kall dusch. Plockade upp morgonrocken, sa att ja visst det kan jag väl. Och gick ut ur rummet illa kvickt.
Sur som ettika gick jag och la mig, senare kom även Börje och la sig. Helt plötsligt kände jag en hand som kom krypande upp för mitt lår. Då kunde jag inte låta bli, upp for jag och utbrister. -Kan du inte passa på att laga bilen på anna tid än när jag ska sova! Börje for oxå upp och undrade vad jag menade, och jag sa bara. -Får inte jag vika tvätt när du tittar på tv, då kan du fixa bilen på annan tid än när jag ska sova oxå.
Nä nu kära läsare ska jag krypa i säng. I morgon har jag en häktiskt dag, ska faktiskt till frissan. Nej jag ska inte vika tvätt i mogon kväll.....*ler. Sedan ska jag även se om jag kan hitta några kap på rean, finns ju faktiskt en himla massa kul som man kan shopa fortfarande. Så nu säger jag bara Natt, Natti.
Känner nog igen mig lite i alla de 3 tjejerna, och ni nu som är yngre än jag, komentera inte deras ålder som gamla, ni kommer oxå dit en dag.........*muhaa. Är ett som man dock kan vara säker på, ja att vi alla för eller senare hamnar där. I denna serie har vi ju allt, de är 3 snygga tjejer, en singel, en som är gift med barn och en som är gift i ett vansinigt förhållande där hennes man inte ens ser henne. Och vem känner inte igen sig lite till mans? Ja, vem är inte lite singel när man entrar krogens dans golv? Allt för att sedan sätta stopp för att man faktiskt har en gubbe där hemma som väntar. Även om han nu inte ser en som han kanske skulle, eller rättare sagt som man själv vill att de ska se en. Ja som den enda de har ögon för, men hur lätt är det. Klär man upp sig, får man oftast inte en reaktion. Eller om man råkar ha fixat till håret, kan han komma med en kommentar om att -har du förresten tagit in posten. Håret är nog det sista han skulle upptäcka, och att det är nyfixat det vet hans inte ens vad det är.
Fick förresten höra, när jag försökte förföra Börje för 2 veckor sedan, att -Kan du inte vika tvätt någon annanstans. Saken var den att jag planerat allt in i minsta detalj, från att han faktiskt fick en härlig middag med gott vin, hade dessutom slagit till och köpt ett lite dyrare vin, hade nog kunnat duga med en billig flaska Vino Tinto med tankte på hans reaktion. Vidare förflyttade han sig in i tv soffan, där han allt för ofta tillbringar sin lediga tid. Till hans stora glädje var det sport på tv, fråga mig inte vad det var, själv var jag ju i anntågan av att förföra min man på bästa sändnings tid, vilket var mitt stora misstag. Hade införskaffat en litet trevligt, vad vi på min tid kallade raffsätt. Om det nu finns de som inte vet vad det är, kan jag förklara att det är ett minnimalt underklädes sett, innehållande trosa, be-hå och gärna strumpebands hållare. Till detta hade jag oxå ett par silkeslena nylon strumpor.
Tassade upp för trappan, fixade lätt till håret. Ni vet så där extra fluffigt och sexigt som bara långt hår kan var...*ler. På med raffsättet, och fäste de nya strumporna i hållarna. Hade även tagit fram mina gamla lack stillet pumps. Insåg att det var ett tag sedan jag använt dem, när jag höll på att falla huvud stupa ut för trappan enbart för att jag jag inte var van vid att hålla balansen längre. Börje undrar vad jag höll på med, och tyckte att jag kunde försöka att städa lite tystare, han var ju mitt uppe i nått han ville se. Redan här skulle jag ha förstått att det skulle bli katastrof, men hade väl lite svårt att se hans signaler. Staplade mig ner för trappan, så tyst som möjligt, ville ju inte att han skulle upptäcka mig innan min stora överraskning.
Trippade in i vardags rummet, ställde mig framför tv, Börje lutade sig åt höger allt för att kunna se tv istället för att upptäcka hur hans fru såg ut. Sakta började jag att röra mig lite sexigt, släppte ner den ena axel på sillkes mogonrocken som jag hade över min utstyrsell. Börje satt fortfarande lutandes mot höger, och jag blev lite varm i kläderna, slängde iväg morgonrocken. Och då utbrister Börje -Skulle du inte kunna vika tvätt någon annanstan än just här!!! Snacka om att känna att man fått en kall dusch. Plockade upp morgonrocken, sa att ja visst det kan jag väl. Och gick ut ur rummet illa kvickt.
Sur som ettika gick jag och la mig, senare kom även Börje och la sig. Helt plötsligt kände jag en hand som kom krypande upp för mitt lår. Då kunde jag inte låta bli, upp for jag och utbrister. -Kan du inte passa på att laga bilen på anna tid än när jag ska sova! Börje for oxå upp och undrade vad jag menade, och jag sa bara. -Får inte jag vika tvätt när du tittar på tv, då kan du fixa bilen på annan tid än när jag ska sova oxå.
Nä nu kära läsare ska jag krypa i säng. I morgon har jag en häktiskt dag, ska faktiskt till frissan. Nej jag ska inte vika tvätt i mogon kväll.....*ler. Sedan ska jag även se om jag kan hitta några kap på rean, finns ju faktiskt en himla massa kul som man kan shopa fortfarande. Så nu säger jag bara Natt, Natti.
Vissa dagar är bara...
Ja har ni tänkt på det, att vissa dagar kan man faktiskt vara utan? I dag är en sån, känner verkligen bara för att krypa ner under lakanet igen och bara ligga där, kanske krypa ut när första vårblommorna gör sig påmind. Tror dock inte att jag är den enda som känner så här, man hör och man läser om det lite varstans.
Vad ska man då göra, städa? Nja, vart ska man ta energin från? Iofs känner man sig oftast väldigt tillfreds när man är klar, men hur f.n ska man orka släpa runt kroppen efter damsugaren? Tvätta, ja visst, men sedan ska man ju orka vika och eventuellt stryka oxå. Inte nog med det, man måste ju oxå lägga det på sin plats....*suck. Varför har inte jag en sån där som kan bara finnas där, en som jag bara kan plocka fram om jag vill ha något gjort. En som inte kostar en massa pengar, men som dock kan göra allt det där som man bara inte orkar göra ibland. Finns det någon som anmäler sig frivilligt? Är det bara jag som känner så här eller.............
Vad ska man då göra, städa? Nja, vart ska man ta energin från? Iofs känner man sig oftast väldigt tillfreds när man är klar, men hur f.n ska man orka släpa runt kroppen efter damsugaren? Tvätta, ja visst, men sedan ska man ju orka vika och eventuellt stryka oxå. Inte nog med det, man måste ju oxå lägga det på sin plats....*suck. Varför har inte jag en sån där som kan bara finnas där, en som jag bara kan plocka fram om jag vill ha något gjort. En som inte kostar en massa pengar, men som dock kan göra allt det där som man bara inte orkar göra ibland. Finns det någon som anmäler sig frivilligt? Är det bara jag som känner så här eller.............
BlondinBella, jag och Tony Erwing..
Ja ha, då var man äntligen tillbaka. Efter flera månader utan en dator, med en man som emellan åt tror att han kan allt, män tror ju det ibland, eller rättare sagt oftast....*suck.
I vilket fall som helst försökte Börje helhjärtat intala mig om att han faktiskt kan det här med datorer, är väl en "pice of cake". Jo visst, om man i grund och botten har fått någon slags utbildning kanske, eller att man tillbringat sin större del av uppväxten som en svettstinkande data nörd, som spenderar all sin tid i en mörkt rum, eller sitter i en lokal med 300 andra ungdomar som alla har samma intresse, stirra sig blind på en data skräm medans man leker rambo, eller jagar Zombisar i en gammal nerlagd fabrik eller någon dylikt. Då kanske man kan laga en dator, "pice of cake".
Bild hämtad från www.foi.se
Men har man som i Börjes fall tillbringat sin ungdom under huven på en Volvo amason, trimmat vevstakar, och filat mutter huvuden, eller fimpat luftintaget allt för att Amasonen ska skrika av vånda när man börnar iväg i 70 knyck på en grus väg. Då är man inte rätt person att försöka fixa min dator. Men, är bara att inse, ge upp, övertyga inte gubben om att det där kan han inte fixa. Då blir han som en eldig mattador, som ska ta sig an den största av alla tjurar, enbart för att bevisa att han kan allt fixa den där lådan, så att den ska funka igen.
Efter denna tid, har nu Börje insett att inte ens hans "geniala" kunskaper räcker till för att fixa åbäcket. Så idag när man kommer hem, efter en dag på jobbet, står lådan där, ja lådan med den ny införskaffade datorn. Börje ser lite skyldig ut, men säger att han tyckte att jag var väl värd en ny dator. Den andra var alldeles för gammal. Allt för att slippa tala om att han faktiskt inte kan det där med datorer. Vad han har betalat för den vågar jag inte ens tänka på, men är fanskapet så dum att han köper mig en sprillans ny, får han faktiskt skylla sig själv.....*ha, ha.
Så nu kan ni ju bara tänka er vad jag har på lager att berätta om, det ena tokigare än det andra. Och då kommer jag lätt in på det här med att nu har vi ju Tony "Back in buiseness", till Sebastians stora förtjusning. Jag kommer dock att komma tillbaka till Sebastians berättelser lite senare. Kan ju dock säga att han har haft "häcken full" så att säga.....*fniss, med att jaga Tony på olika tillställningar. Allt från "Stjärnor på is" till att åka Finlands båt frenetiskt ,allt för att försöka få en närkonkontakt med sin stora förälskelse.
Och ska jag nu då nämna "Let´s dance", så kommer jag helt enkelt in på en viss bloggande blondin. Jag säger bara, -Thank god!! Och inser att man behöver faktiskt inte ha brains för att komma fram här i livet. Och betydlesen "dum blondin" får genast en väldigt självklar förstärkning. Blondinen har ju redan sagt “Men vadå intelligens, mina vänner och jag har ingen och det har aldrig varit några problem för oss“. Tänk, det finns faktiskt hopp för mig oxå. Hm, tror kanske att det är bättre att byta hårfärg först, allt för att göra vad man kan för att det ska bli så bra som möjligt. Bloggen har jag ju redan, och jag undrar oxå om man som MarjaLee kan få vara med i "Let´s dance" ? Måste dock tillägga att alla Blondiner lever inte upp till sitt rykte. Titta bara på den underbart läckra Idol Laila, snygg, rör sig så läckert och hon har även brains under det blonda hårsvalet. Höde dock den bloggande Blondinens kommentar om att någon menade på att hon skulle ha en fördel för att hon var så ung, hm, undrar då hur det kan komma sig att Laila som är sååååååå gammal, faktiskt, både kan dansa och vara snygg samtidigt.....*ler.
Ja, då har jag skrivit av mig lite. Men som sagt, den som väntat på något gott, väntar inte förlänge. Hm, ja det kan ju iofs diskuteras om. Ni kommer väl ihåg Börjes celibat inför grabbarnar batle...*ler. Det kommer jag dock att oxå återkomma till, men, men som sagt nu är det dags att sova.
I vilket fall som helst försökte Börje helhjärtat intala mig om att han faktiskt kan det här med datorer, är väl en "pice of cake". Jo visst, om man i grund och botten har fått någon slags utbildning kanske, eller att man tillbringat sin större del av uppväxten som en svettstinkande data nörd, som spenderar all sin tid i en mörkt rum, eller sitter i en lokal med 300 andra ungdomar som alla har samma intresse, stirra sig blind på en data skräm medans man leker rambo, eller jagar Zombisar i en gammal nerlagd fabrik eller någon dylikt. Då kanske man kan laga en dator, "pice of cake".
Bild hämtad från www.foi.se
Men har man som i Börjes fall tillbringat sin ungdom under huven på en Volvo amason, trimmat vevstakar, och filat mutter huvuden, eller fimpat luftintaget allt för att Amasonen ska skrika av vånda när man börnar iväg i 70 knyck på en grus väg. Då är man inte rätt person att försöka fixa min dator. Men, är bara att inse, ge upp, övertyga inte gubben om att det där kan han inte fixa. Då blir han som en eldig mattador, som ska ta sig an den största av alla tjurar, enbart för att bevisa att han kan allt fixa den där lådan, så att den ska funka igen.
Efter denna tid, har nu Börje insett att inte ens hans "geniala" kunskaper räcker till för att fixa åbäcket. Så idag när man kommer hem, efter en dag på jobbet, står lådan där, ja lådan med den ny införskaffade datorn. Börje ser lite skyldig ut, men säger att han tyckte att jag var väl värd en ny dator. Den andra var alldeles för gammal. Allt för att slippa tala om att han faktiskt inte kan det där med datorer. Vad han har betalat för den vågar jag inte ens tänka på, men är fanskapet så dum att han köper mig en sprillans ny, får han faktiskt skylla sig själv.....*ha, ha.
Så nu kan ni ju bara tänka er vad jag har på lager att berätta om, det ena tokigare än det andra. Och då kommer jag lätt in på det här med att nu har vi ju Tony "Back in buiseness", till Sebastians stora förtjusning. Jag kommer dock att komma tillbaka till Sebastians berättelser lite senare. Kan ju dock säga att han har haft "häcken full" så att säga.....*fniss, med att jaga Tony på olika tillställningar. Allt från "Stjärnor på is" till att åka Finlands båt frenetiskt ,allt för att försöka få en närkonkontakt med sin stora förälskelse.
Och ska jag nu då nämna "Let´s dance", så kommer jag helt enkelt in på en viss bloggande blondin. Jag säger bara, -Thank god!! Och inser att man behöver faktiskt inte ha brains för att komma fram här i livet. Och betydlesen "dum blondin" får genast en väldigt självklar förstärkning. Blondinen har ju redan sagt “Men vadå intelligens, mina vänner och jag har ingen och det har aldrig varit några problem för oss“. Tänk, det finns faktiskt hopp för mig oxå. Hm, tror kanske att det är bättre att byta hårfärg först, allt för att göra vad man kan för att det ska bli så bra som möjligt. Bloggen har jag ju redan, och jag undrar oxå om man som MarjaLee kan få vara med i "Let´s dance" ? Måste dock tillägga att alla Blondiner lever inte upp till sitt rykte. Titta bara på den underbart läckra Idol Laila, snygg, rör sig så läckert och hon har även brains under det blonda hårsvalet. Höde dock den bloggande Blondinens kommentar om att någon menade på att hon skulle ha en fördel för att hon var så ung, hm, undrar då hur det kan komma sig att Laila som är sååååååå gammal, faktiskt, både kan dansa och vara snygg samtidigt.....*ler.
Ja, då har jag skrivit av mig lite. Men som sagt, den som väntat på något gott, väntar inte förlänge. Hm, ja det kan ju iofs diskuteras om. Ni kommer väl ihåg Börjes celibat inför grabbarnar batle...*ler. Det kommer jag dock att oxå återkomma till, men, men som sagt nu är det dags att sova.
Natti, natti.
Fixa pumpan.
Gud, jag måste fixa pumpan. Har ännu inte hunnit med, är lite villrådig, vad jag ska göra med den. Är alltid lika kul varje år, villrådig och sedan när man ser det färdiga resultatet, blir man faktiskt ganska nöjd. Hittade lite skojiga bilder på färdiga pumpor, kanske kan det vara till hjälp, nu när jag ska börja med min pumpa, eller det kanske kan hjälpa er om ni sitter i samma situation.
Om ni nu skulle ha problem att få tag på pumpa, så kan ni ju alltid be gubben ställa upp.......*ler. Och vola, får jag lov att presentera rumpa istället............
Kanske något för dig Sebastian?.........*skratt
Uppdatering på kvartslampan..
Jag fick en kommentar ang kvartslampan, och då måste jag bara berätta vad som hänt.........*ler
Vet inte hur många av er som har karlar som ska överbevisa oss kvinnor, någon som känner igen det? I vilket fall som helst så skulle nu Börje bevisa att det inte alls var så fel med en sån lampa, och den var ju så mycket billigare än ett solarie....*suck.
Jag hade varit och jobbat, kommer hem, ropar glatt att nu är jag hemma. Hör inget, ropar igen. Och jo, Börje ropar tillbaka. Han säger att han sitter vid datorn. Inne i något dataprogram antagligen, finns ju så många skojiga grejer på internet, så som spel och annat, tycker Börje i alla fall.
Jag börjar fixa middagen, att Börje skulle tänkt på det är väl inte att komma på frågan, om man nu inte uttryckligen ber honom om att fixa den, då kan han faktiskt ta sig i kragen och göra det. Jag skulle nog få göra flera frivolter av lycka om han lyckades överrumpla mig med att ha gjort något som att fixa det utan att jag sagt det. När allt är klart ropar jag på honom att det är klart, tänkte väl inte något värst på att han inte hade varit och hälsat mig välkommen hem. Men allt hade sin förklaring, när han närmade sig bordet. Framför mig ser jag ett ansikte som lyser värre än en söderhavs sol i nedåtgående, han har dessutom försökt att dölja färgen, med min brunkräm, vilket kom fram när han skulle försöka förklara allt för mig.
Jag bara utbrister, - vad har du gjort?
- vadå? säger Börje, och försöker låtsas om, som om han inte alls fattar vad jag pratar om.
- jamen så du ser ut, du är ju alldeles flammig i ansiktet.
- är jag väl inte, var det dummaste jag hört, fortsätter Börje.
- ja men vad har du gjort? upprepar jag igen.
- Nä men, jag har bara utnyttjat den fina lampan du fick av mig.
Nu gick det upp ett ljus, han hade använt kvartslampan. Och jag fortsätter med att tala om för honom, att det såg inte riktigt friskt ut. Men Börje hävdar bestämt att det gjorde inte alls det och berättade att det funkade alldeles utmärkt, inga problem alls.
- men förstår du inte att det kan vara farligt, du kunde ju ha bränt sönder dig helt. Man måste vara jätte försiktig med de där, man får inte sitta för länge, säger jag.
Börje fortsätter att envisas med att det inte alls är någon fara. Och jag tänker att det är lika bra att inte säga något mer, trodde jag vill säga. Det var nämligen inte slut här, vänta ni bara.......*skratt.
Kvällen kommer, och jag hade sett hur Börje kråmar sig emellan åt. Han ser lite bekymrad och stel ut, tänker att det har nog att göra med förlorad stolthet från hans sida. Jag bestämmer mig för att gå och lägga mig, efter en stund kommer även Börje in. Han börjar klä av sig, och vad får jag se????????? Jo, även vissa ställen på kroppen ser lika röda och sargade ut som hans ansikte.....Jag kunde dock inte hålla mig, utan jag började gapskratta. Börje tände till, och frågade vad sjutton jag skrattade åt, och jag misstänker att han visste precis vad det var som orsakade mitt anfall. När jag lugnat mig igen, fick jag honom att förklara vad han gjort. Han var tydlig att tala om att det visst funkade att sola även kroppen i lampan. Vad han inte hade tänkt på, var att han kanske skulle ha haft kalsongerna på sig......*fniss. Behöver jag berätta att han hade vissa problem med att kissa dagen efter, kom dock på att han kunde faktiskt sitta, och uträtta det behovet.
Efter denna händelse, har jag faktiskt inte sett till lampan. Och han har inte heller nämnt något mer om att jag var otacksam, för att jag inte gillade den..........*ler
Hjälpmedlet vid brännskador
Vet inte hur många av er som har karlar som ska överbevisa oss kvinnor, någon som känner igen det? I vilket fall som helst så skulle nu Börje bevisa att det inte alls var så fel med en sån lampa, och den var ju så mycket billigare än ett solarie....*suck.
Jag hade varit och jobbat, kommer hem, ropar glatt att nu är jag hemma. Hör inget, ropar igen. Och jo, Börje ropar tillbaka. Han säger att han sitter vid datorn. Inne i något dataprogram antagligen, finns ju så många skojiga grejer på internet, så som spel och annat, tycker Börje i alla fall.
Jag börjar fixa middagen, att Börje skulle tänkt på det är väl inte att komma på frågan, om man nu inte uttryckligen ber honom om att fixa den, då kan han faktiskt ta sig i kragen och göra det. Jag skulle nog få göra flera frivolter av lycka om han lyckades överrumpla mig med att ha gjort något som att fixa det utan att jag sagt det. När allt är klart ropar jag på honom att det är klart, tänkte väl inte något värst på att han inte hade varit och hälsat mig välkommen hem. Men allt hade sin förklaring, när han närmade sig bordet. Framför mig ser jag ett ansikte som lyser värre än en söderhavs sol i nedåtgående, han har dessutom försökt att dölja färgen, med min brunkräm, vilket kom fram när han skulle försöka förklara allt för mig.
Jag bara utbrister, - vad har du gjort?
- vadå? säger Börje, och försöker låtsas om, som om han inte alls fattar vad jag pratar om.
- jamen så du ser ut, du är ju alldeles flammig i ansiktet.
- är jag väl inte, var det dummaste jag hört, fortsätter Börje.
- ja men vad har du gjort? upprepar jag igen.
- Nä men, jag har bara utnyttjat den fina lampan du fick av mig.
Nu gick det upp ett ljus, han hade använt kvartslampan. Och jag fortsätter med att tala om för honom, att det såg inte riktigt friskt ut. Men Börje hävdar bestämt att det gjorde inte alls det och berättade att det funkade alldeles utmärkt, inga problem alls.
- men förstår du inte att det kan vara farligt, du kunde ju ha bränt sönder dig helt. Man måste vara jätte försiktig med de där, man får inte sitta för länge, säger jag.
Börje fortsätter att envisas med att det inte alls är någon fara. Och jag tänker att det är lika bra att inte säga något mer, trodde jag vill säga. Det var nämligen inte slut här, vänta ni bara.......*skratt.
Kvällen kommer, och jag hade sett hur Börje kråmar sig emellan åt. Han ser lite bekymrad och stel ut, tänker att det har nog att göra med förlorad stolthet från hans sida. Jag bestämmer mig för att gå och lägga mig, efter en stund kommer även Börje in. Han börjar klä av sig, och vad får jag se????????? Jo, även vissa ställen på kroppen ser lika röda och sargade ut som hans ansikte.....Jag kunde dock inte hålla mig, utan jag började gapskratta. Börje tände till, och frågade vad sjutton jag skrattade åt, och jag misstänker att han visste precis vad det var som orsakade mitt anfall. När jag lugnat mig igen, fick jag honom att förklara vad han gjort. Han var tydlig att tala om att det visst funkade att sola även kroppen i lampan. Vad han inte hade tänkt på, var att han kanske skulle ha haft kalsongerna på sig......*fniss. Behöver jag berätta att han hade vissa problem med att kissa dagen efter, kom dock på att han kunde faktiskt sitta, och uträtta det behovet.
Efter denna händelse, har jag faktiskt inte sett till lampan. Och han har inte heller nämnt något mer om att jag var otacksam, för att jag inte gillade den..........*ler
Hjälpmedlet vid brännskador
