Funderingar en fredag kväll!!
Kan man njuta av att vara ensam? Ja, vissa kan och vissa kan inte. Vad, eller vilket är det som gör skillnad? Jag njuter i fulla fall av att spendera en fredagskväll ensam i soffan, avnjuta ett glas vin och en hel soffa för mig själv. Medan vissa av mina väninnor får panik enbart av att höra att vara ensam.
För de som kommer ihåg så har jag haft karl, men han är sedan länge ute ut mitt liv. Den enda mannen jag nu har är Sebastian, om man nu kan kalla honom för man, förlåt Sebastian, du är ingen man, kommer aldrig att bli eller vill ens vara det egentligen. Men saknar det inte heller. Skrämmande?? Nä inte alls, jag stor trivs!
Men varför gillar jag det, och andra inte? Är vi olika i livet? Eller har vissa av oss hittat oss själva? Ja jag vet inte, men trivs som fisken i vattnet med att vara i min situation. Är det för att jag hittat mig själv som jag kan vara ensam och trivs med det? Vet inte, men så kan det kanske vara.
Så mitt i nuet, en fredag kväll, själv och njutandes, totalt i nuet. Drickandes ett gott rödvin, sakta avnjuts och mår prima. Kommer på en sak, som man utan att skämmas kan göra, att sitta och småfisa, utan att någon komenterar. Det är i alla fall ett av mina skäl, att jag faktiskt trivs med att bara vara jag :)
Funderar allvarligt på att skaffa ny soffa, denna hittar man på http://www.trademax.se