marjalee

I natt trodde jag allvarligt talat att jag sett ett spöke, fy farrao vad jag var rädd. Är ju så att ibland blir man bara kiss nödig, mitt i natten när man sover som skönast. Man ligger kvar, och försöker att ignorera känslan. Går dock inte att jämföra med killarnas morgon stånd, för alla de män som tror att det känner igen känslan....*ler

Tassade upp, var hur tyst som helst, kunde ju väcka svärmor och det ville jag absolut inte. Försöker att skynda mig, bara för att kunna få krypa ner i sängen ytterligare en gång. Att sluta ögonen, och känna hur man sakta somnar in igen. Nu står jag inför valet, spola eller inte. Ja, vad sjutton, är bara att bita i sura äpplet och hoppas att tanten inte vaknar. Tvättar och torkar händerna. Låser upp dörren, öppnar och där står......Vet inte om man ska kalla det för vandrande vålnanden, vita damen i en läskig variant, eller bara inse att man står öga mot öga med en kladdig vit massa. Skriker, men även vålnaden ger ifrån sig ett skri som isade sig i mina ådror. Upp far en dörr och ut kommer Börje, ruffsig i håret och med kalsongerna hängande på 3 kvart. Han säger -Vad i hel....te håller ni på med? Då upptäcker jag att det i själva verket är svärmor, iförd en ansiktsmask som suttit för länge, därav den sprukna och otäcka synen som mötte mig.