Sorry...
Sorry alla ni som väntade på fortsättning från min och mina väninnors resa. Tyvärr var jag "tvungen" att rycka in och jobba idag, eller rättare sagt ser att det nu har hunnit bli "i morgon".....*ler*. Tänkte allvarligt att jag skulle ha en lugn dag, bara hämta mig efter helgen som varit. Så ringer de och frågar om jag inte kan rycka in, och eftersom man är så "snäll" så sa jag att jag kunde. Ska vi vara ärliga, så har jag svårt att säga -Nej, jag kan inte. Men det behöver vi ju inte gå vidare in på, kan ju låtsas att jag är den där som alltid kan stå emot i stället.....*blink.
Jag kan ju fortsätta att berätta om fredag kvällen för er som kanske har lite intresse i att vet hur vi haft det........Någon där??? Skit samma, skriver lite i alla fall, kan ju alltid falla någon stackare i smaken......*hi, hi
Efter vår, eller rättare sagt Anna-Lenas lilla eskapad i sandlådan, bestämde vi oss för att testa enarmade banditerna. Tyvärr hade inte alla pensionärer, som beslutat att åka samtidigt som oss..suck..., gått till sängs ännu. Och det är konstigt, att oftast är de som vet hur man ska hålla igång hela natten. Som den gång jag åkte med min kära farmor och hennes väninna till Åland. Vi åkte med Ånedinlinjen, vet inte om den ännu existerar, detta var på det glada 80-talet. De stängde baren ganska tidigt, varför vet jag inte, men vem visste vart man kunde få sig en sängfösare? Jo min kära farmor, och det var inte bara en utan det blev en heldel. Ska nu inte avslöja vart man gick, ifall man ska åka med båten nått tag, kan det ju vara bra att veta vart man vänder sig.......*hi, hi*
I vilket fall som helst, nu skulle vi tampas med de äldre resenärerna. Och vad, eller hur skulle vi bete oss för att få några av dessa maskiner för oss själva? Någon som vet? Jo, vi sände fram Anna-Lena. Hon vet hur man gör, så hon stegade bara fram. Sa bara -Ja ha, så var det färdig spelat för dig. Tanten bara tittade på henne, Anna-Lena viskade något i hennes öra. Tanten lämnade spelautomaten, gick till en av sina väninnor, sa något till henne. Helt plötsligt lämnar flera av dem sina spelautomater. Tanten som stått vid Anna-Lenas maskin, vänder sig om och vinkar glatt till oss. Vi andra tittade på Anna-Lena och frågade vad sjutton hon sa. -Så avancerat var det inte, sa hon. -Jag berättade bara att den manliga stripteasen börjar om en kvart, vill de ha bra platser är det bäst de skyndar sig
Nu må ni tro att Sebastian vaknade -Vart är det någonstans??? Anna-Lena bara tittade på honom -Trodde du att jag menade allvar? Snacka om glädje dödare tyckte både Sebastian och Renate, och iofs visst hade det varti kul. Men att tampas med alla dessa äldre damer tror jag hade nog inte varit det skojigaste man kan tänka sig. I vilket fall som helst tänkte jag inte spela något för, har sååån vansinnig otur i spel, vinner aldrig. Men ändrade mig snart när jag inser att det verkar vara ganska kul, att döma av de andra i alla fall. Och jag må säga, fru Fortuna måste tycka synd om mig med tanke på Börjes selibat, för jag vann faktisk ganska mycket pengar. Som man säger "tur i kärlek, otur i spel" osv.
Nu började dock Renate att bli otålig, hon hade inte fått spänna ögonen i något gott ännu. Hon skyllde dock på att vi måste försöka att hitta något åt Sebastian, men vi andra vet nog hur hon tänker....*ler* Kan ju tala om att det blev mycket dansande, goa drinkar och gud vad vi skrattade. Träffade faktiskt ett gäng "killar", de var med sitt jobb på "kick off". Skit trevliga och goa, Renate var i alla fall nöjd med så många karlar vid vårt bord. Tyvärr försvann hon, och vi kunde inte hitta henne. Fick gå och lägga oss utan henne lite sent om sider. Runt 5.00 knackade, eller rättare sagt bankade det på dörren. Tror att vi alla blev lika rädda, yrvaken som vi var, säger Anna-Lena åt oss att vi måste bara gå och öppna så att hon kan sova en liten stund till. Sebastian offrade sig, och vad ser han när han öppnar? Jo, där står Renate, glad i hågen med en Chamange. Och så säger hon -Nu jä..ar ska vi ha skoj. Vi lyckades faktiskt få henne i säng, konstigt att hon inte ville följa oss till frukosten......*ler.
Nä nu är klockan mycket, väldigt mycket. Sängen hägrar, och i morgon ska jag ta mig i kragen och berätta mer.
Jag kan ju fortsätta att berätta om fredag kvällen för er som kanske har lite intresse i att vet hur vi haft det........Någon där??? Skit samma, skriver lite i alla fall, kan ju alltid falla någon stackare i smaken......*hi, hi
Efter vår, eller rättare sagt Anna-Lenas lilla eskapad i sandlådan, bestämde vi oss för att testa enarmade banditerna. Tyvärr hade inte alla pensionärer, som beslutat att åka samtidigt som oss..suck..., gått till sängs ännu. Och det är konstigt, att oftast är de som vet hur man ska hålla igång hela natten. Som den gång jag åkte med min kära farmor och hennes väninna till Åland. Vi åkte med Ånedinlinjen, vet inte om den ännu existerar, detta var på det glada 80-talet. De stängde baren ganska tidigt, varför vet jag inte, men vem visste vart man kunde få sig en sängfösare? Jo min kära farmor, och det var inte bara en utan det blev en heldel. Ska nu inte avslöja vart man gick, ifall man ska åka med båten nått tag, kan det ju vara bra att veta vart man vänder sig.......*hi, hi*
I vilket fall som helst, nu skulle vi tampas med de äldre resenärerna. Och vad, eller hur skulle vi bete oss för att få några av dessa maskiner för oss själva? Någon som vet? Jo, vi sände fram Anna-Lena. Hon vet hur man gör, så hon stegade bara fram. Sa bara -Ja ha, så var det färdig spelat för dig. Tanten bara tittade på henne, Anna-Lena viskade något i hennes öra. Tanten lämnade spelautomaten, gick till en av sina väninnor, sa något till henne. Helt plötsligt lämnar flera av dem sina spelautomater. Tanten som stått vid Anna-Lenas maskin, vänder sig om och vinkar glatt till oss. Vi andra tittade på Anna-Lena och frågade vad sjutton hon sa. -Så avancerat var det inte, sa hon. -Jag berättade bara att den manliga stripteasen börjar om en kvart, vill de ha bra platser är det bäst de skyndar sig
Nu må ni tro att Sebastian vaknade -Vart är det någonstans??? Anna-Lena bara tittade på honom -Trodde du att jag menade allvar? Snacka om glädje dödare tyckte både Sebastian och Renate, och iofs visst hade det varti kul. Men att tampas med alla dessa äldre damer tror jag hade nog inte varit det skojigaste man kan tänka sig. I vilket fall som helst tänkte jag inte spela något för, har sååån vansinnig otur i spel, vinner aldrig. Men ändrade mig snart när jag inser att det verkar vara ganska kul, att döma av de andra i alla fall. Och jag må säga, fru Fortuna måste tycka synd om mig med tanke på Börjes selibat, för jag vann faktisk ganska mycket pengar. Som man säger "tur i kärlek, otur i spel" osv.
Nu började dock Renate att bli otålig, hon hade inte fått spänna ögonen i något gott ännu. Hon skyllde dock på att vi måste försöka att hitta något åt Sebastian, men vi andra vet nog hur hon tänker....*ler* Kan ju tala om att det blev mycket dansande, goa drinkar och gud vad vi skrattade. Träffade faktiskt ett gäng "killar", de var med sitt jobb på "kick off". Skit trevliga och goa, Renate var i alla fall nöjd med så många karlar vid vårt bord. Tyvärr försvann hon, och vi kunde inte hitta henne. Fick gå och lägga oss utan henne lite sent om sider. Runt 5.00 knackade, eller rättare sagt bankade det på dörren. Tror att vi alla blev lika rädda, yrvaken som vi var, säger Anna-Lena åt oss att vi måste bara gå och öppna så att hon kan sova en liten stund till. Sebastian offrade sig, och vad ser han när han öppnar? Jo, där står Renate, glad i hågen med en Chamange. Och så säger hon -Nu jä..ar ska vi ha skoj. Vi lyckades faktiskt få henne i säng, konstigt att hon inte ville följa oss till frukosten......*ler.
Nä nu är klockan mycket, väldigt mycket. Sängen hägrar, och i morgon ska jag ta mig i kragen och berätta mer.
Kommentarer
Trackback
