marjalee

Hej på er, om det är någon stackare som orkar hålla kvar vid min blogg. Känner att det varit lite mycket nu, och sedan funderar jag på om jag håller på att bli lite förkyld. Influensa behöver man förhoppningsvis inte oroa sig över ännu, om nu inte Börje får för sig att han har fått den. Snacka om hypokondriker, men har fått för mig att alla män är lite så över lag.

Kom att tänka på en av dessa gånger Börje har haft nära döden upplevelser, det är nämligen så jag skulle vilja se dem. Han beter sig därefter i alla fall.......*Ler Och man kan ju inte låta bli att tycka synd om dem heller, fan vilken kärring man är emellan åt. Man gnäller, och så när det händer något som man gnällt över, då är man allt där och tar hand om dem. Är det för att vi inser att de överhuvudtaget inte klarar sig själva, eller......... I vilket fall som helst så åter till ev av Börjes upplevelser av nära döden. Måste ha varit något år sedan, kommer inte riktigt i håg när. Jag var ledig från jobbet, pysslade på med hemsysslor. Då hör jag ett hjärtskärande skri. Jag rusar i väg mot riktningen av skriket. Där står Börje alldeles blek i ansiktet. Jag frågar vad som har hänt och han svarar.
- jag har feber, titta tempen är på 38,2.
Tror att han skojar med mig, och fortsätter.
- ja du är nog döende.
- tror du? säger Börje, med en nervositet i rösten.
- ja, det är allvarliga grejor det där, säger jag. Och fortfarande tror jag att han inte är seriös. Då ser jag dock hur han sätter sig ner, tar sig för pannan. Och suckar uppgivet.
- kanske läkare kan hjälpa? säger han.
Nu börjar jag inse allvaret i det hela, han är seriös och nu tror han allvarligt att han håller på att dö.

Försöker förklara att man måste faktiskt ha minst 42 grader för att vara på gränsen till att vandra över till andra sidan. Börje tror mig dock inte, envisas med att jag sa faktiskt att det var alvarligt. Nu börjar jag tröttna på hans gnäll, går och tar min egen temp. Allt bara för att visa att vi faktiskt inte har så stora skillnader i våra temperaturer. Och han blir lite lugnare, säger dock att det nog är bäst att han går och lägger sig. Ber om att få en värktablett, bara för att få bukt på den "höga" tempen. Jag säger att han kanske ska vänta med tabletten, är ju lite onödigt att inte ta den om inte febern blir högre. Så nu hamnar tabletten och ett glas vatten på nattduksbordet, bara för utifall att skulle behöva den. Jag känner att det bästa är faktiskt att han lägger sig, då slipper jag höra honom i hans våndor över hur dåligt han mår.

Börje lägger sig, men lugnet varar inte lång stund. Efter ungefär en kvart hör jag honom skrika.
- Marjaleeeeee.
- ja, vad är det nu, svara jag.
- du tempen har gått upp, nu är den på 38,3.
- är väl inte konstigt att den gått upp så som du har jagat upp dig, säger jag.
- vad ska jag göra? säger han.
- ligg du bara, ta det lugnt så ska du se att det blir bättre.

Börje följer mitt råd, jag gick ut och pysslade i trädgården. Och glömde faktiskt bort "döds sjuka" Börje, och jag skäms faktiskt inte..........*ler* Efter någon timme går jag in, var lite sugen på något att äta. Och kom faktiskt på att Börje kanske oxå kunde få i sig något. Jag går in till Börje, han sover som en stock. Bredvid honom hittar jag tempen, ett block och en penna. På blocket har han skrivet upp tider och vilken temp han hade vid den tiden. Karln har fört statistik över hur hans temp varit. Jag skakar på huvudet och tänker, herre gud karl har för det över sin temp. Undrar om det är för att han ska kunna bevisa att han visst har haft feber i dag...........*suck.