I dag var det dagen D
Hallå på er alla. I dag var det dagen D, dagen när svärmor åkte hem!!!!! Ji hoo, äntligen lugn och ro. Genom att tanten bor lång upp i landet, vill hon alltid stanna minst en vecka hos sin älskade son, när hon kommer. Behöver jag säga att Börje är hennes minsting. Bortskämd som få, precis som en sladdis brukar vara. Enligt vissa rykten ska han ha lite latino i sig, vet inte om brevbäraren var därifrån, men med tanke på hans mörka drag skulle det ju kunna stämma. Ska man däremot se hans prestationer så som man, skulle man nog bara se honom som en trött gammal norrlänning, förlåt alla norrlänningar, men han är ju faktiskt därifrån......*hi. Och jag har ju tyvärr aldrig träffat på en eldig norrlänning, men de finns nog oxå säker. Vet inte, med det kanske är samerna som är vårt lands eldiga latinos..........*skratt.
Ska nu fortsätta att berätta lite om vårt trip. Morgon kom ju som ni såg i mitt tidigare inlägg, ni som läst vet ju att Renate väckte oss. Vi insåg snart att det enda som kunde somna var Renate, så vi andra beslöt att vi kunde ju gå och äta frukost. Anna-Lena behövde ju gott om tid i badrummet, och tid hade vi tills de öppnade i frukosten.
Vi fick lämna Renate i hytten, hon var omöjlig att väcka. Om hon sov någon timme kunde hon vara okey när vi skulle gå iland i Helsingfors, i det skick hon var nu, ville man inte ha henne med ute i dags ljus.......*ler*
Vid frukost buffén var Anna-Lena som en buffel, och som sagt när det gäller mat är det hon som står först, äter först och konstigt nog alltid är sist klar....*hm. Förstår det inte riktigt, men hon kanske njuter mer än vad vi andra gör? Säger inte att jag inte gillar hotell eller fartygs frukostar, är ju helt ljuvligt när man kan välja så mycket till frukost och så kan man ju alltid runda av med ett onyttigt Wienerbröd eller dylikt....*mmmm. Dock tycker Anna-Lena att finns det något man vill ha, då går man och tar det, och strunta blanka fn om det faktiskt är någon som har bildat en snäll liten kö. Så fort någon säger något, om att hon får faktiskt ställa sig i kön, ger hon den eller de som fällde kommentaren en sån blick att de inser att det är bättre att vara tyst, än att ta strid. Tror aldrig jag har upplevt någon som lyckats med att tillrättavisa henne, ska nog fråga Anna-Lenas Marcus om han varit med om det. Kan vara spännande att höra, i så fall hur den personen gjorde eller vad den sa.
Ska man tabba sig riktigt mycket med Anna-Lena, då ställer man sig före henne.....*ler* Hon kan faktiskt vara snäll att släppa före någon av oss andra, sedan visar det sig att hon "väntar" på något som hon vill vara först på. Som tex om hon vet att de gått för att hämta nya frallor, så kan hon släppa förbi oss. Väl tillbaka vid bordet inser man att hon hittat någon som vi andra inte sett, nu har vi dock lärt oss att det lönar sig att vänta bakom henne...*haa*
När vi väl sitter där och avnjuter den härliga frukosten, håller Sebastian på att sätta i vrångstrupen. Han nästan vrålar, jag får sparka till honom på smalbenet. Frågar vad han håller på med. Han bara stirrar. -Vad är det? säger jag. -Kolla, kolla vad som kom in. Oh yes, kolla in killarna! Och vi andra kunde inte annat än erkänna att det var ett gäng snyggingar, kanske för snygga. Och det var väl därför Sebastian insåg att det här var något för honom.
Taktisk som han är, bestämmer han sig för att det kanske är dags att hämta lite mer vid buffén. Och Sebastian är verkligen en mästare på att få kontakt med den han blir intresserad av. Som en gepard, väljer han ut sitt byte. Spanar, rör sig sakta framåt, allt för att inte blir upptäckt för tidigt av hans byte. Precis när killen ska ta en fralla, slår Sebastian till, snabbt räcker även Sebastian sig fram för att ta en. Snacka om att det blir lite av "Lady o Lufsens" spagetti scen. Nu står båda där och håller i samma fralla, killen blir lite över rumplad först. Genom att Sebastian är en riktigt gentleman låter han killen ta frallan, killen känner sig naturligtvis speciell, det ser man på honom. Och Sebastians taktik grejar en date senare i puben. Ja, vad säger man om Sebastian? Greja killar det kan han, vill man ha råd, då är Sebastian den perfekta läromästaren. Efter detta blev det att väcka Renate, nu skulle vi göra Helsingfors......
Ska nu fortsätta att berätta lite om vårt trip. Morgon kom ju som ni såg i mitt tidigare inlägg, ni som läst vet ju att Renate väckte oss. Vi insåg snart att det enda som kunde somna var Renate, så vi andra beslöt att vi kunde ju gå och äta frukost. Anna-Lena behövde ju gott om tid i badrummet, och tid hade vi tills de öppnade i frukosten.
Vi fick lämna Renate i hytten, hon var omöjlig att väcka. Om hon sov någon timme kunde hon vara okey när vi skulle gå iland i Helsingfors, i det skick hon var nu, ville man inte ha henne med ute i dags ljus.......*ler*
Vid frukost buffén var Anna-Lena som en buffel, och som sagt när det gäller mat är det hon som står först, äter först och konstigt nog alltid är sist klar....*hm. Förstår det inte riktigt, men hon kanske njuter mer än vad vi andra gör? Säger inte att jag inte gillar hotell eller fartygs frukostar, är ju helt ljuvligt när man kan välja så mycket till frukost och så kan man ju alltid runda av med ett onyttigt Wienerbröd eller dylikt....*mmmm. Dock tycker Anna-Lena att finns det något man vill ha, då går man och tar det, och strunta blanka fn om det faktiskt är någon som har bildat en snäll liten kö. Så fort någon säger något, om att hon får faktiskt ställa sig i kön, ger hon den eller de som fällde kommentaren en sån blick att de inser att det är bättre att vara tyst, än att ta strid. Tror aldrig jag har upplevt någon som lyckats med att tillrättavisa henne, ska nog fråga Anna-Lenas Marcus om han varit med om det. Kan vara spännande att höra, i så fall hur den personen gjorde eller vad den sa.
Ska man tabba sig riktigt mycket med Anna-Lena, då ställer man sig före henne.....*ler* Hon kan faktiskt vara snäll att släppa före någon av oss andra, sedan visar det sig att hon "väntar" på något som hon vill vara först på. Som tex om hon vet att de gått för att hämta nya frallor, så kan hon släppa förbi oss. Väl tillbaka vid bordet inser man att hon hittat någon som vi andra inte sett, nu har vi dock lärt oss att det lönar sig att vänta bakom henne...*haa*
När vi väl sitter där och avnjuter den härliga frukosten, håller Sebastian på att sätta i vrångstrupen. Han nästan vrålar, jag får sparka till honom på smalbenet. Frågar vad han håller på med. Han bara stirrar. -Vad är det? säger jag. -Kolla, kolla vad som kom in. Oh yes, kolla in killarna! Och vi andra kunde inte annat än erkänna att det var ett gäng snyggingar, kanske för snygga. Och det var väl därför Sebastian insåg att det här var något för honom.
Taktisk som han är, bestämmer han sig för att det kanske är dags att hämta lite mer vid buffén. Och Sebastian är verkligen en mästare på att få kontakt med den han blir intresserad av. Som en gepard, väljer han ut sitt byte. Spanar, rör sig sakta framåt, allt för att inte blir upptäckt för tidigt av hans byte. Precis när killen ska ta en fralla, slår Sebastian till, snabbt räcker även Sebastian sig fram för att ta en. Snacka om att det blir lite av "Lady o Lufsens" spagetti scen. Nu står båda där och håller i samma fralla, killen blir lite över rumplad först. Genom att Sebastian är en riktigt gentleman låter han killen ta frallan, killen känner sig naturligtvis speciell, det ser man på honom. Och Sebastians taktik grejar en date senare i puben. Ja, vad säger man om Sebastian? Greja killar det kan han, vill man ha råd, då är Sebastian den perfekta läromästaren. Efter detta blev det att väcka Renate, nu skulle vi göra Helsingfors......
Kommentarer
Trackback
